You & I

När vi kom till Stockholm centrum så började hysterin. Fansen skrek och jagade bussen. Jag har aldrig sett så många tjejer på samma gång. Jag sitter och beundrar alla tjejerna, dom är så lojala eller vad man ska säga. Dom ger inte upp, det dm vill mest av allt är att få en skymt av One Direction och här sitter jag inne i bussen med dom. Jag visste inte ens vilka det var för någon vecka sedan. Jag tycker det känns lite orättvist att jag får sitta här medan dom springer allt vad dom har. 

”Are they always this crazy?”, frågar jag.

”Yes, it doesn't even matter where we are in the world anymore”, säger Harry.

”So you can’t go out without a bodyguard?”, frågar jag.

”No”, säger Niall.

”Is it hard?”, frågar jag.

”Of course it’s hard”, svarar Louis. ”I mean, you can't even go to the store and buy candy without fans almost kills you”, säger han.

”That seems hard”, svarar jag.

”It is”, säger Liam.

Vi åker in under arenan och bussen stannar. Vi öppnar dörren och kliver ut och sträcker på oss. Nu är klockan ungefär 16.00 på eftermiddagen och imorgon ska dom ha sin konsert. Vå går ut så att vi nu står utanför arenan och kollar på den. Den är enorm. Friends Arena, står det stort på en utav väggarna. Vi går tillbaka igen eftersom att några fans upptäckte att vi stod där och började springa efter oss. Vi går in i arenan och kollar.

”Oh my god, this place is huge!”, säger jag.

”Yes it’s one of the biggest arenas we’ve ever played in”, säger Harry. ”After tomorrow”, lägger han till.

”Come here, I want to show you something”, säger Harry.

”Wait, I need to call my parents first and say that I’m in Sweden”, säger jag och tar upp min mobil och slår in numret. 

”Okay, come to the bus when you’re done”, säger han.

Det går några signaler innan pappa svarar. 

”Hej pappa, vi är framme i Sverige nu”, säger jag och ett leende visar sig på mina läppar.

”Okej, vad bra. Gick resan bra?”, frågar pappa.

”Jadå, den gick jättebra, vi åkte i deras privatplan”, säger jag.

”Spännande, vill du prata med mamma en stund”, frågar pappa.

”Nej det går bra, du kan säga att jag har kommit fram och är oskadd”, säger jag.

”Okej, ha det så bra och ta hand om dig. Älskar dig”, säger pappa.

”Jadå, älskar dig med”, svarar jag och lägger sedan på.

†

Jag går mot bussen och öppnar dörren, där sitter alla fem och dricker var sin cola. 

”Do you want one?”, frågar Harry.

”No, I’m fine. Was it something you wanted to show me?”, frågar jag.

”Yes, come here my dear”, säger Harry och tar min hand och börjar gå.

Han går in i arenan och upp för en trappa. Han öppnar en låda och tar fram två selar. Han ger en till mig och börjar sätta på sig sin egen. Jag gör det samma. När vi har satt på oss våra selar tar han min hand igen och vi börjar gå, nästan småspringa. Han stannar och tar tag i några linor och börjar sätta fast dom i selarna. 

”What are you doing”, säger jag med rädd röst.

”I attached you so you won't fall down”, säger han och ett snett leende syns på hans läppar, ett leende som jag aldrig har sett förut.

”Wait, are we going to fly or something?”, frågar jag honom. 

”No, something cooler”, säger han.

Han tar min hand och vi börjar gå igen. Efter bara en kort stund så har vi börjat balansera på en utav stolparna som går längst taket i arenan. Vi sätter oss ungefär i mitten på stolpen. Jag kollar ner och får lite svindel.

”I’m a bit afraid of heights”, sa jag till Harry.

”Don’t worry, you wont fall down”, säger han och tog min hand.

Jag lutade huvudet mot hans axel och hela världen kändes så bra. Som om det inte fanns några problem i hela världen. Att det bara var jag och Harry och ingen annan.

--------------------------------------------------

Tack för kommentarerna! Dom gör det mycket roligare att fortsätta skriva!!

5 kommentarer för nästa? :)