När jag har torkat bort tårarna från mina kinder kommer jag på att jag glömde lådan som jag skulle lägga saker i inne i bilen, jag bestämmer mig för att gå tillbaka till bilen och hämta den. Jag var inte så uppmärksam när jag gick och helt plötsligt känner jag hur jag får en knuff i axeln och jag ligger på marken. Jag kollar upp och ser en kille. Han ger mig sin hand och hjälper mig upp. ”I’m so sorry, I didn’t see you, are you hurt”? sa killen kort efter att jag rest mig upp. ”No it’s okey”, sa jag medan jag borstade av mina byxor. Jag reste blicken och ser rakt in i killens gröna stora ögon. Det kändes som att mitt hjärta hoppade över ett slag och det började pirra lite i min mage. Jag känner hur det börjar hetta till på mina kinder så jag vänder därför blicken ner mot marken. Jag tänkte säga något men tappade bort orden. När jag kollar upp igen ser jag att killen fortfarande kollar på mig. ”Ehh nice to meet you, I need to go now”, stammar killen medan han börjar backa. ”Okey, but can I at least know your name”? Frågade jag honom. Han svarade inte och vände sig om och gick iväg. Jag går tillbaka in i huset igen och fortsätter att leta efter mina saker. Jag hittar inte så mycket, några pennor och mitt favorit block som inte blivit förstört. Efter en stund så märker jag att mamma står i dörröppningen, eller det som är kvar av den. ”Who was that”? Frågade hon mig. ”Jag vet inte, någon jag bara pratade lite med”, sa jag och märkte direkt ett leende på hennes läppar. ”Is it someone you like”? ”No”, svarade jag kort innan hon försvann samma väg som hon kom.
†
En stund senare hör jag pappa ropa att vi ska åka. Jag packar ihop sakerna som klarade sig i branden och börjar sedan gå mot bilen. När vi åkt en bit så stannar vi utanför ett hotel. ”Ska vi bo här”? Utbrast jag. ”Vart annars har du tänkt att vi ska bo”? Svarade pappa med lite ironi i rösten. Jag hoppar ut ur bilen och tar med mig lådan med saker och börjar gå mot dörren. Jag hör fotsteg bakom mig och antar att det är pappa, mamma och min lillebror. Jag har inte pratat med honom sedan innan huset brann ner. Kanske borde göra det. Jag fick dela ett rum med min lillebror medan mamma och pappa har ett rum tillsammans. Jag ställer lådan på sängen och börjar packa ur sakerna. Nej, vart är min klocka. Måste ha glömt den i huset. När jag har packat ut alla sakerna från lådan sätter jag mig på sängen och tar fram min mobil. 5%, fan. Mobilen hade klarat sig från branden men inte laddaren. Jag gick in på twitter och kollade om One Direction hade twittrat någon, jag har nyligen börjat följa alla på twitter för att få reda på saker som händer. ”Nope, ingenting”. Sa jag typ för mig själv. Jag lägger mig på sängen och efter en kort stund faller jag i en djup sömn. Jag vaknar av att någon knackar på dörren. Jag sätter mig upp och kliar mig lite i ögonen innan jag joggar bort till dörren och öppnar. ”Hello”, säger personen samtidigt som ett leende smyger sig fram på mina läppar. ”Hi”, svarar jag. ”I’m Harry, Harry Styles”. ”Wait, are you the guy that pushed me so i fell”? Frågade jag förvånat. ”Oh, yes. Sorry about that”. ”It’s okey”. ”Why are you here”? Frågade jag honom. ”I really needed to see you again and someone said that you was here” ”So you are stalking me”? ”Uhm, no. I just wanted to give you this”. Sa han samtidigt som han räckte fram handen. Han öppnar handen och där ligger min klocka. ”Oh my god, where did you find it? I’ve looked everywehere”. ”I saw you leave with your family and went back to look at the house and found it on the ground”. ”Thank you so much”. Sa jag samtidigt som jag nästan kastade mig i hans famn. När jag upptäckte vad jag hade gjort så släppte jag direkt. ”Sorry”. Sa jag samtidigt som jag kollar ner i marken. När jag kollar upp så ser jag hur han är röd om kinderna och känner hur det börjar hetta till på mina egna. ”Do you wanna go inside”? Frågade jag honom, han nickade och börjar gå in.
Kommentera